Svar på kommentar

kommentaren som jag fick av  Leia : Var det inte läskigt med kejsarsnitt?

Svar:
Faktiskt inte. Då värkarbetet tog så lång tid utan att de egentligen hände så mycket - öppnat mig 4 cm på 30 timmar. Så bönade jag & bad om ett Kejsarsnitt. För jag fattade inte hur jag skulle orkar mig igenom en vanlig förlossning med den smärtan. Om du läser min förlossningsberättelse så ser du varför jag bad om det. Hade inte ätit & behållt nå på nästan 2 dagar. Sen hade jag infektion i min livmoder som gjorde det hela värre ( Men detta visste vi inte om innan de blev KS) De tog infektionsprover som var höga. Men de visste inte var infektion satt. Men när snittet lades så såg dem att de var livmodern som var alldeles infekterad.

Så på något sätt kände jag att jag inte skulle orka med en vanlig förlossning & var därför aldrig rädd för ett KS, var egentligen mer rädd en vanlig förlossning just då vid det tillfället.. Fast i efterhand är jag ledsen att de inte blev en vanlig, Men väldigt glad ändå att KS finns! För utan de hade de nog kunnat sluta illa för mig och lilleman.

När jag låg på operationsbordet & hade fått spinalbedövningen, och dem hade lagt snittet. Så kände man ju hur de höll på att slita och dra för att få ut Elis. Alltså jag kände inte något smärtsamt eller så. Utan jag kände hur hela kroppen låg & typ gunga fram & tillbaka, upp och ner där på bordet som jag låg.

Det som var läskigt, var bedövningen, som jag trodde skulle göra så jag sluta andades.. För jag tappade totalt känsel från tårna och inte riktigt fullt upp till halsen.. Blev som något tryck över bröstet - så jag kunde inte sluta tittat på maskinen som visade hur mycket jag saturera mig & puls m.m.. Låg hela tiden och titta dit för att se att min saturation var bra & så låg jag och drog låånga fina andetag i syrgasmasken ;)
Så nej kejsarsnittet var inte läskigt  :)

Oj vilket låångt svar! Hoppas du fick veta de du ville ! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0