Förlossningsberättelse- Molly

VARNING! LÅNGT INLÄGG!
 
Tar allt från början.

Den 10 februari kom min syster hit för att vara några dagar tillsammans med oss. Hon fick åka med Macke hit från Piteå så dem kom ganska så sent på kvällen.
Tänkte vara snäll och skotta bort all (tung!)snö som kommit, så jag klädde Elis och så gick vi ut för att skotta. Skottningen var även ett försök i att kanske bebis ville börja ta och komma ut ;)
 
Eftersom dem kom ganska så sent så blev de bara att slöa framför tvn den kvällen.

Tisdag den 11 februari åkte vi in till samhället för att göra bort veckostädningen (även detta i hopp om att dra igång nånting) i huset som skall göras för testarna. Jag hade även tid hos BM för en kontroll tidigt på morgonen. Så innan städningen påbörjades så var vi dit först och allt såg bra.

Sen åkte vi till huset för att städa & Vilken tur jag hade min syrra som hjälpte! Annars hade städningen tagit hela dagen och förmodligen kvällen! 
All städning gjorde sitt på kroppen, pust och stön i allt. "Stor" och klumpig kände jag mig i allt jag gjorde.
Sammandragningar/värkar gjorde sig till känna lite tätare än vad jag varit med om. Men tänkte inte mer på det.
 
Medans vi körde en sista maskin med saker i torktumlaren så gjorde vi bort lite ärenden på samhället.
Mitt i allt misstänkte jag att vattnet sipprade! Så vi körde till VCT där jag pratade med BM som tyckte jag skulle ringa förlossningen och prata med dem. Eftersom hon misstänkte samma sak som mig, men var inte säker heller.

Sagt & gjort jag ringde till förlossningen & dem trodde inte på vattnet, men vad de va visste vi inte. Men hon tyckte jag skulle avvakta någon timma och se om de blev mera - så mycket att inte ens en binda kunde hålla torrt.
Efter några timmar på samhället på kvällen utan nå mer resultat så bestämde vi oss för att åka till Laisvall.
 
Vi la oss i soffan allihopa och bara tog de lugnt & jag skulle se om värkarna avtog (om det kanske bara var falskt alarm) Men att ligga i soffan gjorde de inte något bättre, visste inte hur jag riktigt skulle ligga för att det skulle kännas bekvämt. Här tyckte nu Macke att vi skulle ringa till förlossningen igen & fråga om dem tyckte vi skulle komma.
Fast lite tjurig som jag är sa jag att men vi kan säkert sova här inatt och så får vi väl se om de blir värre under natten - klockan var då 22.30
Tjurig make som jag har så sa han att vi ringer och rådfrågar, för då värkarna kommer så tätt om dem gör & då du verkar ha rätt ont så tycker jag inte vi väntar! Värkarna kom mellan 7-10 min här.
Så efter ett ytterligare samtal till förlossningen så sa dem att vi var välkomna in om vi ville eftersom vi har ganska långt att köra. Och skulle de inte vara något så skulle vi få sova på patienthotellet.
 
Efter lite velande fram och tillbaka så beslutade jag och macke till sist att vi åker. Bättre vara på plats om utifall. Och skulle de vara falskt alarm så är de inte så mycket mer göra åt de. Vi började att packa ihop det allra sista vi skulle ha med oss, tur de inte var mycket! För jag kunde inte gå en millimeter då de kom en värk. då var de bara att stå still på stället och andas genom den.
Nåja de var bara att väcka syrran och packa in oss alla i bilen. Kring 23.30 tog vi oss iväg.
 
Här så kom värkarna med ungefär 5 min mellanrum.
 
Det blev att köra två bilar in till samhället i och med att macke hade taxin. Så han brumma iväg med taxin. Jag syrran o Elis i Volvon - jag körde. Kanske låter helt galet då man har värkar som kom med 5 min mellanrum. Men jag va bara tvungen just för att fokusera på något annat än värkarna!
 
 
Onsdag 12 Februari
 
Syrran & hennes kille skulle ha Elis medans vi var på förlossningen, så hennes kille fick fara åt Älvsbyn för att möta upp oss och hämta Emelie o Elis. Vi var väl framme älsbyn kring 02 (?) hade inte så stor koll på tiden här.
Efter vi lämnat dem och alla saker så var de bara fortsätta våran väg mot förlossningen. Värkarna tilltog under färden och  dem kom lite tätare. Eller jaa de varierade, 3-5 min mellan dem.

När vi kommit oss till förlossningen( 03.00 ), så trodde jag inte jag skulle kunna gå typ. För värkarna gjorde så ont, så fick passa på gå då de var lugnt.
Sen kändes de även som vattnet gick då jag klev ur bilen - vet jag sa till macke att NU kommer vattnet gå då jag kliver ur. För de känns precis som att jag kommer kissa ner mig! Tji fick jag, inte gick de nå vatten då jag klev ur bilen. Så det var bara masa sig i sakta tempo in.

Väl uppe på förlossningen så blev jag lagd i en ctg-kurva och dem klämde och kände. Var två stycken BM - en som var under utbildning som tog emot oss.
En av BM som var in sa att "jaa sammandragningar har du ju"
När hon gick så tittade jag på macke och sa " om detta är sammandragningar, hur FAN ska inte värkarna kännas då?!? Jag kommer ju avlida då!!"
 
Här är en bild från första CTG-kurvan som gjordes kl.03 på natten
 
 
Nog var det värkar jag hade, men inte tillräckligt starka just då och jag var bara öppen 1 cm. Klockan var då runt halv 4. Så bm tyckte jag skulle få en sovdos eftersom förlossningen kommer dra igång förmodligen åt morgonen & hon trodde att de skulle ta minst 8 timmar, alltså 1cm/timme att jag skulle öppna mig.

Vi fick ett rum inne på BB & sedan gav hon mig en spruta morfin & en annan spruta som skulle göra att värkarna fortsatte även om jag skulle få försöka sova.

Kl.4 hade vi lagt oss till rätta och jag sov lite till och från blev väl mest mellan värkarna. För värkarna fanns där hela tiden men inte alls så att dem gjorde ont.

Kring 8 tiden gjorde jag morgon, för då började värkarna göra sig påminda igen. Jag väckte macke och han gick ut för att be om frukost, dem hade inte gått in med frukost till oss eftersom vi hade kommit så pass sent på natten och ville låta oss sova - Om vi sov.
Jag försökte äta lite fil- trots illamående jag hade. Men visste jag måste få i mig någonting för att orka med dagen! Men de tog inte så lång stund innan filen vände och gjorde en retur..

Vi gick då över till förlossningen eftersom att värkarna blev starkare. Vi möttes av en jätte söt och häftig BM! Hon visade oss in ett undersökningsrum för att förlossningarna var upptagna.

Att ta sig till sängen var ett projekt i sig, kunde inte gå under tiden jag hade en värk & var tvungen hålla i mig i något under varje värk. 
Och BM sa då " men lilla gumman har du så där ont?"
"Jo", var jag så pressa fram.
När jag väl tagit mig i sängen så la hon mig i en ctg-kurva. Samt att hon skulle känna hur mycket jag var öppen.
2cm hann hon säga och i samma veva sa hon " oj där gick vattnet" klockan var då 9.30.

Hon försvann ut ur rummet en stund för att sen komma in och fråga om jag ville ta ett varmbad (som hon redan hade påbörjat att spola upp) för att lindra värkarna lite.
 
Jag tittade på Macke & frågade vad han tyckte. BM var snabb att säga " det är inte han som bestämmer de! Utan det är du, det är du som har värkar!"
 
Jag hade sagt under hela min graviditet att jag skulle inte ta ett bad denna förlossning. Just för att jag var rädd att de kunde bli samma sak som med Elis, en infektion.
 
Badet förra gången var inte orsaken till infektion, men min hjärna kopplar badet till infektionen.
 
Men det slutade i alla fall med att jag hamnade i badet.

Värkarna lindrades lite grann men inte var de mycket. Sen kändes det lite knasigt att bada, just för den saken att varje gång jag fick en värk så gick även en del av vattnet.. Alltså, vattnet gick i vattnet ;P
De va en ganska konstig känsla kan jag säga. Var precis som att jag kissade ner mig vid varje värk!

Vid varje värk så visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen där i badkaret, för att ligga ner var inte skönt! Att sitta upp var inte heller skönt, men det var dock skönare än att ligga ner i vattnet ! Provade även att spola riktigt varmt vatten på ryggen för att lindra, men jag fick be macke sluta nästan lika fort som han började - för de var verkligen inte skönt! Var snarare obehagligt!
Jag var väl i badet kanske 30 min sen gav jag upp, då blev de för jobbigt.
Vi larmade så en BM skulle komma och jag fick be om att jag ville ha en epidural nu då jag klivit upp ur badet. 

Fick gå till förlossningsrummet som nu blivit ledigt & där fick jag börja med att prova lustgas innan det var dags för epiduralen. Jag var lite skeptisk till lustgasen eftersom jag inte hade något bra minne av användningen förra gången - då jag blev sjukt illamående och hela rummet snurra!
Fast denna gång fick jag en mycket bättre instruktion på hur jag skulle använda den! Denna fantastiska manick kom att bli min bäste vän under hela dagen ;)
Den häftiga BM vi hade från morgonen var helt suverän! Frågade mig hela tiden om allt var bra, om smärtlindringen var bra just då osv.
 

 
Kring 12 tiden så gjordes det en kontroll & jag var då öppen 6 cm. Efter undersökningen så var det dags för epiduralen. Under förberedelsen av epiduralen så var jag ganska så "borta" pga lustgasen, så jag hörde hur en BM sa till macke - "ta bort lustgasen för henne, hon håller på somna nu"

Jag tänkte för mig själv (som tur var!) 
-"våga röra min lustgas!! Jag slår dig"

2 stycken narkosläkare kom in för att sätta epiduralen på mig. Tjejen som gjorde först lyckades inte så bra, hon försökte två ggr men den hamnade inte rätt. Så den andre narkosläkaren (som jag hade även på Elis förlossning) tog över och satte dit den på första försöket. Och sen dem satte igång epiduralen, oh vilken känsla! De värsta värkarna försvann, de onda fanns ju kvar men den där intensiva smärtan var som bortblåst!
Nu gick de ju liksom bra att kunna prata under varje värk, vilket de inte gick före.
 
Jag bad macke ta ett kort på hur de såg ut där epiduralen satt, för jag kan ju liksom inte se mig själv bakom ryggen ;)
 
 
Eftersom epiduralen kan ta bort känslan av att man behöver gå på toan så var BM och frågade fler gånger om jag var kissnödig eller om jag varit på toan.
Kanske 2 timmar sen epiduralen var satt så var jag på toa. Men inte tusan var de lätt gå på toa då de hängde slangar till höger & vänster om mig.
Först då sladden från epiduralen som gick från ryggen, sen hade jag ju en sladd från "där nere" då dem kopplat på skalpelektroder på bebis huvud för att se hur den mådde & även nån elektrod för att se hur mina värkar var.
Samt att jag hade dropp, för att få i mig vätska.  Så totalt var de fyra kablar/sladdar att hålla reda på för att gå på toa. Haha! Macke fick dra sitt strå till stacken här och följa med mig och alla kablar på toaletten.
Hur jäkla lätt tror ni det var att torka sig då?! Inte lätt då man har två kablar som hänger ut där nerifrån! Var ju rädd jag skulle dra ut nånting.

Efter toalett besöket så var BM nöjd för då visste man att den delen av känseln inte försvunnit och även att jag var så kunna gå.

Kring 16 tiden var det dags för en till koll & jag var då öppen 8 cm.

Macke var min klippa genom hela denna tid, han servade med vatten, han baddade kallvatten i ansiktet och baddade munnen med vatten då jag var lika torr om läpparna som en öken!
 
Eftersom jag haft värkar ett ganska bra tag och bebis började visa tecken på att den var rätt påverkad så gjordes en undersökning där en läkare kom in och förde in nå saker "där nere" för att ta ett litet blodprov från huvudet på bebis.
Snabbt var det gjort och alla testerna visade att allt var okej med bebis.
(Dem hade smått börja fundera på att förbereda på snitt)
Men då alla testerna var okej så var det ingen fara allt låta allt fortsätta i sin takt.

Kring 16.30 så gjordes en ny undersökning då jag började tycka att de tryckte på, jag var då öppen 9 cm.
Denna BM som vi hade fått kring 13-14 tiden var den som skulle vara med mig/oss hela kvällen.
Hon var helt helt suverän!! Hon var typ min Gud, hon jag lyssnade på hela tiden. Och hon berättade precis ALLT som skedde och gjordes. Ingenting gjordes eller sades bakom våra ryggar.
Jag hade varit väldigt noga med att påpeka detta i mitt förlossningsbrev, att jag ville veta precis allt som hände kring mig och sånt där! Vilket dem hade läst och tagit till sig alla BM som vi hade & respekterat min vilja helt där! Tack till dem för de !!

Denna BM som gjorde undersökningen sa att snart är det dags. Och mitt i allt så (blödig som jag blev av lustgasen) skrålade jag fram och fråga
"men tänk om jag bajsar ner mig under förlossningen då??"
BM sa med ett litet lätt skratt -" men det gör ingenting, då torkar jag bort de tyst och stilla, sen så händer de för de allra flesta, helt naturligt för oss BM"

Bara för att vara på den säkra sidan så jag inte hade nå i urinblåsan när det nu strax var på gång för förlossning så tappade BM mig så att blåsan var helt tom.
 
Efter detta "bajs"samtal så sa BM att nu ska jag gå ut en liten sväng. Ring direkt du känner att de trycker på ännu mer för då är de nog dags för dig. 

Tog väl kanske inte mer än 5 min så skråla jag fram till macke-
" NU bajsar jag ner mig!! Jag bajsar ner mig!"
Macke småskrattade och sa-"jamen då ringer vi på klockan bara"
Sagt & gjort. Inom nån minut så var hon inne i rummet hos oss & gjorde en snabb undersökning och sa att nu var det dags föda! Klockan var nångång efter 17 nu.

"Åh herregud hann jag tänka! Redan dags? Hur ska detta gå? Hur ska jag veta hur man krystar fram ett barn? "

Epiduralen kopplades bort och lustgasen tog dem ifrån mig! Hur ska jag fixa en förlossning utan lustgas?? BM sa till mig att lustgasen plockade hon bort för att hon ville jag skulle koncentrera mig på att krysta och inte att måsta tänka på hur man andas med lustgasen samtidigt. Lydig som jag var ;) så var de bara lägga undan min vän - lustgasen! Tack för den tid vi fick tillsammans! 

Nu var klockan 17.35 & Jag fick klartecken att börja krysta vid nästa värk. BM förklarade för mig att man tar i ungefär som då man ska skita ;P
Sagt & gjort jag började, men eftersom de gjorde så innihelvete ont så vråla jag juh! Men hon sa åt mig att inte skrika, för att det går så mycket onödig kraft i de.
 
Tänkte då att hur ska jag kunna ta i utan att kunna skrika? De är ju omöjligt och speciellt då det gör sååå ont!
Men de fixa jag, nästa omgång så tog jag i utan att skrika. Och jag kände att jag fick ju mera kraft i att krysta om jag inte skrek!

I pausen jag hade här mellan värkarna så passade dem på att koppla lös elektroderna jag hade nertill.

Jag krystade lite till och kände rent hur nånting pressades fram där nere.
Paus igen.

Jag frågade BM om de ens händer nå? Det känns som jag håller på skita ut en REJÄL bajskorv bara , sa jag.
Nejdå de är huvudet som är där och trycker på nu, fortsätt bara.
Krystade ännu mera och känner hur huvudet trycker på. BM frågade om macke ville kolla hur de såg ut när huvudet började komma. Jag ångrar själv att jag inte bad om att få känna när huvudet var där. Det hade ju vart hur läckert som helst! (men skaffar vi en 3:a, så då ska jag känna ;) )
BM började lägga en massa bedövningsmedel där nere så de inte ska göra lika ont då huvudet ska komma.
Sen blev de sprutor med bedövning för då pratade hon om att måsta klippa mig för de var nästan trångt för bebis.
 
Men då tänkte jag, i tusan heller de skall klippas! Så jag krystade 3 ggr under nästa värk och plopp var ungen ute!
BM fick ta i ordentligt runt huvudet på bebis för att hjälpa till dra ut.
Macke sa att dem tog rentav i så att sängen flytta sig en halv meter ! :P
Jag hörde hur BM sa när jag tog i sista gången- då hon nämnde klippningen- och jag krystade
"men nu tog hon i för kung & fosterland!"
Haha skrattade macke och sa att jag var tjurig och envis då de väl gäller ;)

Plopp sa de och bebis var ute och flera liter(kändes det som) av diverse grejs kom väl efter bebis & magen krympte väl en halv meter kändes de som!
21 minuter tog de för mig att krysta ut henne från det jag fick första krystvärken.

Jag grät direkt hon var ute och jag hörde hennes skrik. Vilket känsla, vilken glädje, vilket lyckorus! Känslan här går inte med ord att beskriva! Hur häftigt som helst !
Jag och macke kollade på varann precis då hon ploppade ut. Och jag såg i hans ögon - en så stolt & lycklig pappa, 2-barnspappa <3

Så kl.17.56  den 12 februari föddes våran lilla underbara tös Molly. 51 cm lång & 3785g kärlek!
9 månaders lång väntan var över & så var hon här äntligen hos oss <3

Bm frågade om vi visste var de var, och vi sa då att vi kollat på UL att de skulle bli en tjej, men sen om de stämde återstod att se. Och UL stämde, var ju en tösabit :)
 
Hon lades på bröst och jisses vilken känsla! Denna upplevelse fick jag aldrig med Elis iom dem försvann iväg med han direkt.
Har som alltid tänk att de måste kännas lite "äckligt" få en kladdig liten bebis upplagd sådär på bröstet, men icket, var inte de minsta äckligt nånstans! Det var bara den mest underbaraste känslan i hela världen, att få upp sin lilla skatt på bröstet efter all smärta och kämpandet! Detta är belöningen man får!

Under hela förlossningen så var det denna underbara BM som var den enda för mig att lyssna på!(Och macke med såklart!) Det var hennes röst som fick mig fokuserad, vad den andre BM sa brydde jag mig inte ett skvatt om ! Våran BM ska ha stor eloge för allt kring oss!
Hon lyssnade verkligen på allt, förklarade varenda liten sak, hon var lugn och sansad , precis som jag ville.

Efter att moderkakan kommit ut så inspektera BM att den var hel och fin. Vilken den var. Vi fick se "livets träd" ganska så läckert!
Sen var det dags för att bli sydd, då jag sprack liite grann. Tror hon sydde 2 eller kanske var de 3 stygn.
Hon tyckte att jag hade spruckit "fint" om man kan säga så.
Hon satte lite mer bedövning nertill fastän jag redan fått så mycket, hon ville vara på den säkra sidan att jag verkligen var bedövad. 
Jag låg med bebis i famnen och var uppe i de blå. Jag sa till henne att jag känner ingenting av de hon syr. För nu är jag så hög på adrenalinet i min kropp.
Hon höll på kring en timme med att sy, även kolla så de inte blivit nå mer upprivet där, det gjordes även en koll där bak för att känna att man inte spruckit där nånstans - vilket jag inte hade som tur var!
 
Nu var det dags för tösen att prova amma. BM var så försiktig och fråga om hon fick hjälpa och visa. "Absolut får du de, sa jag"
Så runt 40 min låg hon och åt. Varken jag eller macke kunde släppa blicken ifrån henne. Så vackert ett litet barn!
Har jag kunnat pressa fram denna guldklimp? Har vi verkligen gjort denna vackra skapelse? Två underbara fina barn har vi skapat, de finaste och vackraste vi gjort!
Vill inte slänga in för privata bilder, så här kommer en bild på hennes små fötter som sticker fram under filten då hon ligger och ammar.
 
 

När hon hade ammat klart så tog BM henne och gjorde lite kontroller på henne. Och hon fick sig en ordentlig okej stämpel :)

Grattis fika kom dem in med. Jag kände mig som en hungrig varg ! Skulle kunnat äta upp allt på de där fatet själv , men macke var ju tvungen få sin beskärda del i gratulationen på det där fatet ;)

När vi hade fikat klart frågade jag om en dusch. BM hämtade in dusch grejer åt mig och rena kläder. Oj så
Gudomligt härligt få duscha av sig efter förlossningen!
Man var ju inte lite kladdig om jag som så säger. Först svettats som en gris, sen alldeles blodig bakom ryggen efter epiduralen. Och jaa sen kan ni ju tänka er var mer man var alldeles nersölad, samt hela magen efter där bebis legat.

När jag hade duschat klart så var det dags packa ihop våra saker och få förflytta oss till vårat rum på BB.

Klockan var väl kanske runt 21 då tror jag?
Och här började ringandet & sms:andet runt till våra släktingar & vänner för att berätta. Nu hade vi hållit dem nog länge på halster ;)
 
 
 
En stolt 2-barnspappa <3
 
Denna fantastiska person, min make, min andre hälft - var hur fantastisk som helst under hela förlossningen, eller redan från starten då vi åkte till förlossningen!
Lugn, sansad, trygg och min stöttepelare genom allt! Utan honom vet jag inte vad jag gjort.
När jag behövde en hand att hålla, en hand att krama sönder, så fanns hans där! Behövde jag vatten eller bli baddad i ansiktet, så fanns han där & fixade det åt mig!
Han fick mig att glömma de onda ibland för stunden, genom att bara finnas där och prata om annat. När jag inte kände för att prata och jag bara blunda för de gjorde så ont, så var de skönt kunna öppna mina ögon och veta att där i fåtöljen bredvid mig så sitter min trygghet, min kärlek! Veta att han fanns där för mig då jag behövde han.
Tack älskling för att du fanns där vid min sida hela denna tid! Utan dig där hade jag inte fixat detta! Älskar dig <3
 



Skriver..

Just nu håller jag på att skriva en förlossningsberättelse , så inom någon/några dagar så dyker den upp här på bloggen. 

Varnar er redan nu för att den kommer nog vara lång att läsa ;P




En liten Molly

Mycket har hänt sen sist jag skrev. 

Den 10 februari följde min syster med macke från Piteå, hon skulle vara här och hälsa på måndag till torsdag. 

Eftersom jag ville bebis skulle börja anlända så tog jag och skotta gården här , hade kommit en del tung jobbig snö! 
Dem kom ganska sent så vi bara slöa framför tvn den kvällen. 

Sen tisdag den 11 februari, åkte vi in till samhället för att städa i huset - veckostädningen som ska vara för testarna. 
Gick ganska så tungt städa. Sammandragningar/värkar lite då och då. Tur jag hade syrran som hjälp! Annars hade de väl tagit hela jäkla dagen! 

Kommer ett inlägg senare om fortsättning.
Men syrrans visit här blev kort ;) eftersom de bar iväg till BB på sena kvällen den 11 feb. 

12 februari anlände en liten Molly till oss ❤️

V.40

Nu har vi gått in i v.40 det är alltså 6 dagar kvar tills BF.. ! Och jag som trodde mini tänkt komma i januari, tji fick jag ;) 

Just nu så känns de som mini aldrig har tänkt komma till världen, utan har bosatt sig i magen för alltid. 

Jag har en hel del förvärkar, vilket jag aldrig hade med Elis, iaf på de viset som jag känner dem nu. 
Sammandragningar mer eller mindre hela tiden skulle jag säga.. Magen är stenhård för jämnan, förutom då jag ligger ner och vilar typ ;P 
Det börjar även vara långa och jobbiga nätter nu, speciellt de senaste 2 veckorna. 
Blir sena nätter, för bebis rörs och stökar hela tiden i magen då man ska lägga sig för natten- vilket resulterar i att jag måste kissa! Hela tiden, för de trycker på blåsan. Även om jag typ var där för 30 min sedan så måste jag gå igen.. Och så håller de på. Är väl upp på toa varannan timme varje natt när jag väl somnat. 
Och när jag lagt mig till rätta... Så börjar bebis böka igen.. Och så håller de på hela nätterna ;) 

Att vända sig i sängen är inget lätt projekt just nu.. Känner mig stundvis som en strandad val! Och jag som hatar ligga på samma sida för länge, för jag få så ont i höfterna och axlar... Låter som värsta gammtanten nu ;) 

Nä nu var de färdig klagat! Men jag njuter ändå och allt är värt de, för de kommer en fantastisk belöning utav de hela :) 

Jag börjar faktiskt vara rätt så nervös nu inför förlossningen.. de jag mest tänker på just nu är, HUR kommer detta starta. Kommer de bli vattenavgång ? 
Kommer de starta med värkar ? Och hur vet jag att de är värkar som är och inte förvärkar ? 
Kommer de gå fort denna gång ? 
Jag hoppas ju på en vaginal förlossning denna gång, men hur kommer jag fixa smärtan ? :P även om de är en smärta som är över då bebis är ute! 
Men vet ju bara hur jag grina och hur ont de va med Elis. Öppna mig som mest 4 cm. Och visserligen hade jag en infektion i livmodern. Men ändå. Kommer de vara liknande smärta eller värre?! 
Finns smärtstillande få, men epiduralen jag fick med Elis tog ju inte alls som den skulle. Lustgasen mådde jag pyton på! 
Men jag är inte alls emot att testa igen dessa metoder. 
Nåja mycket som snurrar i huvudet och inget jag kan få veta i förväg heller hur saker och ting kommer bli denna gång ;) 

De största som snurrar i huvudet just nu är , HUR de hela kommer starta denna gång ! :) 

Lite nattkludds inlägg från mig som inte riktigt kan somna än.. Natti natt på er

Februari

Jaha & där var det februari & ingen bebis i sikte ännu. Mini verkar ha det alldeles för gott & mysigt här inne i magen ;) 
Jag som var bombsäker på att vi skulle få ett januari barn, var bara en känsla jag hade. Men så blev inte fallet :P 
Bara vänta och se när mini behagar att göra entré till världen utanför magen :) 
Jag,vi längtar så tror vi spricker snart av längtan!! 
12 dagar kvar till BF, de är 12 lååånga dagar känns de som just nu! 




Bm-kontroll

Just kommit hem efter ett besök hos BM. Denna gång var de inte så bråttom som de va förra gången ;)

Allting såg bara bra ut. Dock påpeka hon vikten min, jag ha inte gått upp nånting på ca 6 veckor. Vilket gjorde att sf-måttet är lite lågt för den vecka vi är i. Men hon va inte orolig att bebis är för liten eller nånting sådant. 

Men innan jag påbörjade min omeprazol kur så var jag inte så sugen på mat och sen blev de nästan ett krambesök på toan varje dag. Så de har väl bidragit till att jag inte gått upp i vikt, utan snarare att jag gått ner i mig själv. 

Bebisen är liiiite flyttbar ännu, inte är de mycket. Men ligger med huvudet neråt ännu, så förhoppningsvis ska den ju inte tvär komma på nu att den ska vända på sig ;) 


Hb: 125
Bltr: 110/80
Blodsocker: 4,6
SF-mått: 35cm
Hjärtljud: 155 slag/min 

Så mitt järnvärde är ännu bättre denna gång än gången innan ;) vilket känns skönt! Även om jag känner mig trött konstant. Men de är väl kanske kroppen sätt att förbereda sig nu inför vad som komma skall, att man ska sova mycket nu. Jaa inte vet jag ;P 

Nu är nästa besök inplanerat till den 11/2. Men jag tror ju inte vi kommer fara på den, utan då ha vi redan fått mini. Fast det återstår att se. Innan januari är slut tror jag att mini är på väg ut. Haha! ;)



Min gissning

Får nog inse att min egen gissning på att mini tänkt anlända imorgon (27/1) är de nog bara glömma.. 
För här händer de ingenting ;P 

Men jag är ändå inne att de kommer bli ett januari barn, varför de vet jag inte. Är bara en känsla jag har! 
Återstår att se om de stämmer ens eller om mini själv har tänkt sig bli ett februari barn :) 

V.38

Ca 20 dagar kvar nu till BF! Är så spännande se om mini är lika punktligt som sin storebror eller om den tänkt komma tidigare eller tänkt bo kvar längre än beräknat ;) 
Men är mini inte ute till den 13 februari så kommer jag vräka den, kommer bli en dyr kostnad för varje dag som går över. Haha! Nämen jag längtar så vansinnigt mycket efter våran lill bebis nu!! 
Vi går in i v.38 idag. Både dagar & veckor går så hiskeligt långsamt nu tycker jag. 

Vi är då redo att ge oss av när helst de vill bära iväg. BB-väskan är packad både till mini och oss. En väska för Elis är packad, så lite nödvändiga saker han behöver finns för den som han kommer hamna oss under våran BB-tid. 

Babyskyddet står också redo & klart att användas! 

Denna graviditet skiljer sig ganska från då jag väntade Elis. Största är ju detta med fogarna. 
Men sen även då bebis rör sig i magen - älskar då bebis rör sig och man få känna ett liv i magen, magiskt! - men denna lillskorv kan ibland trycka , vad jag tror, ett knä/fot riktigt hårt ut mot magen så de bli nästan obehagligt, gör nästan lite ont stundvis. 
Antar att de kan vara för att de inträffar oftast just under revbenen. 
Elis gjorde aldrig sådär så detta är en helt ny upplevelse. 
Sen då man somnat för natten och vaknar och måste vända på sig, då tror jag mini sträcker ut sig, för vänder jag från tex höger till vänster så är de ett väldigt obehagligt tryck uppåt. Och typ på lungorna. Det går över rätt fort som tur är. 
För direkt jag vänt mig så bökar det i magen & jag antar mini byter ställning i magen ;) 

Nå jag aldrig heller upplevde då jag väntade Elis var att sen typ v.35 har de känts som ett tryck ner stundvis & massa ilningar "där nere". 
Ibland kan de tvär ila till och de känns som man ska kissa ner sig. 
Har läst nånstans att ilningarna har att göra med då bebisen trycker neråt och fixerar sig i bäckenet, kan de stämma? 

De jag tänker mycket på just nu är hur denna förlossning kommer att starta. 
Kommer de starta med vattenavgång som sist? 
Eller blir de att de startar med värkar ? 
Blir de att allt startar på morgonen/mitt på dagen som sist eller blir de på natten denna gång? 
Mycket funderingar denna gång & de ska bli så spännande se hur allt blir :) 

Längtan är så enormt stor just nu, vi längtar efter våran bebis & Elis efter sitt lill-syskon! ❤️

Nä nu blev väl detta ett långt schvammel inlägg om bara graviditeten ;) 




Lista på gissningar

Nu är det totalt 7 gissningar, eller 8 med min egen :) 
Så tänkte att nu skriver jag en lista här så kan ni läsare se. 

Svärmor/Farmor -
Kön: pojke 
När: 7/2 
Vikt: 3800g
Längd: 52 cm

Elina -
Kön: pojke 
När: 11/2
Vikt: 3450g 
Längd: 51 cm

Syrran/moster - 
Kön: -
När: 30/1
Vikt: 3600g
Längd: 49 cm

Sofia -
Kön: Tjej
När: 11/2
Vikt: 3560g
Längd: 50cm

Jag -
Kön: -
När: 27/1
Vikt: 3675g
Längd: 51cm

Sandra -
Kön: -
När: 15/2
Vikt: 3632g
Längd: 51cm

Macke/pappan -
Kön: -
När: 13/2
Vikt: 3965g
Längd: 53cm

Mattias -
Kön: -
När: 31/1
Vikt: 3300g
Längd: 50cm

Foglossningar

Kom igen nu bloggläsare, fler gissningar måste ni väl ändå ha? två gissningar är inne nu. Men är betydligt fler än 2 som läser min blogg ;)

Som jag skrev i mitt förra inlägg så skulle ju läkaren ringa upp mig på onsdagen. Vilket han gjorde & han skrev ut omeprazol åt mig som jag nu äter. 
Han sa att man kan må illa då man är gravid - nähä menar du verkligen de? Har jag INTE alls upplevt. 
Men de sa jag inte åt han, utan ja sa bara att jo jag vet de, för de gjorde jag första veckorna fram till typ v.19. 

Nu har jag ätit de i 6 dagar och de är så mycket bättre nu än innan. Visst mitt illamående finns där, men de är inte alls på samma vis eller detta sug som fanns i magen hela tiden. Så de hjälper till viss del. Speciellt om nätterna, nu kan jag lägga mig utan att ligga sömnlös ett bra tag för att de trycker och jag mår illa. Så de är skönt! 

I förrgår så drömde jag att förlossningen skulle starta den 20 januari. Den blev lite långdragen så blev ett kejsarsnitt, vilket jag inte hade hoppats på. 

Oavsett vad de blir (vaginalt/ks) när de väl sätter igång gör mig inget, så länge bebis kommer ut och mår bra! 
Men att testa vaginalt vore en upplevelse! 

Men drömmen har då inte slagit in, för nu har vi passerat den 20:e. 
Jag är ju själv så inne på att mini kommer att komma nu i januari. Fast det återstår att se ;) mini kommer när den är redo att möta världen utanför ❤️

Vi har haft ganska många dagar med svinkallt väder , närmare -30 varje dag. 
Så idag var jag så less sitta inne & även Elis. Så vi klädde på oss, tog sparken och for in till samhället en sväng.
Snacka om uppfriskande ! Mina fogar har varit bra nu ett par dagar så jag sparka som aldrig förr och gick i raskt tempo när de inte gick sparka så bra.. 

Och jag är glad vi fick skjuts halvvägs hemåt! För annars vette rackarn hur jag skulle vart i fogarna.. 
Väl hemma så tog de inte lång stund förrän jag knappt var så ta mig fram i huset! Fötterna släpades typ, för att lyfta dem från golvet var en pärs! 

Fick lägga mig i soffan och bara vara. Tur Elis är så snäll som han är! Han satt på golvet och lekte med sina bilar garage, la lite pussel och sen myste han ner sig i soffan en stund med mig. Älskade fina barn! 

Nu är jag bättre i fogarna och kan röra mig någorlunda bättre här hemma, dock som en vaggandes anka ;) men jag kan åtminstone lyfta fötterna nu då jag går! 

Nä nu har jag klagat nog och skrivit nog för ikväll! 




Snabb kontroll

Idag hade vi en tid hos BM kl.11. När vi kom dit så var de lite halv bråttom med min kontroll för hon väntade på att akutjourfall som skulle komma in kring 11. 

Men eftersom jag gått igenom detta förut så var de ingen panik få en ny tid för att vara längre där idag. 
Hon kollade mitt blodtryck och vi lyssnade på bebishjärtljud och mätte magen.  De "viktigaste" gjordes. 
Hon frågade om jag hade nå funderingar eller så jag ville ta upp idag. Men de hade jag inte. Så därför kunde vi göra en snabb kontroll. 

Bltr: 115/75
SF-mått: 34 cm 
Hjärtljud: 155 slag/min 

Eftersom jag aldrig kände av några förvärkar med Elis så fråga jag henne om mina "mensvärks känningar" är förvärkar. Kanske blir dumförklarad nu, men då jag aldrig upplevde såna med Elis så va jag då tvungen fråga :) 
Och mycket riktigt, de är förvärkar jag känner av. 
Men hon sa att dem ska gå över rätt fort, eller om man lägger sig ner och vilar. 
Dem jag upplever är kanske 30-60 sekunder nångång då och då under en dag. Allt beror som på vad jag gör eller gjort just innan. 

Lite spännande att de finns såna "småsaker" som kan skilja sig från två graviditeter :) 
Det ska bli riktigt spännande se hur denna förlossning kommer bli! Jag hoppas att få uppleva en "vanlig/normal" födsel. 
Just för att ha fått testa båda grejerna isf. 
Huvudsaken är att bebis kommer ut! Och allt är bra, de är det viktigaste! 

Den 28 februari ska vi på nästa kontroll. 

Fick dock en tid för läkarsamtal imorgon över telefon, för att jag & BM misstänker jag eventuellt har nån början på magkatarr kanske. 
Då jag mått små illa varje dag och hela tiden har ett sug i magen. 
Jag har nog Inte halsbränna för de hade jag med Elis. Detta är inte samma känsla. 
Och jag hade magkatarr för ca 1 år sedan. Värre symptom då än vad jag har nu! Detta är lindrigt i jämförelse med då. 
BM tyckte väl jag kanske skulle äta nå omeprazol för att se om de blev bättre. Så vi får se imorgon vad läkaren säger. 

Idag är de 30 dagar kvar till BF, 30 låånga dagar!!! Men jag hoppas mini vill kika ut nån dag tidigare än så ;) 

Vi väntar & väntar med spänning efter dig mini! ❤️ 

BB-väska

Minis väska är färdigpackad & de känns väldigt skönt ha de klart! Den har nog vart klar i kanske 2 veckor. 

Men nu återstår min/våran väska att packa. Eller den är nog mer eller mindre klar den också. 
Några småsaker kvar att packa ner, sen är den komplett - tror jag ;) 
Ni som läser min blogg, vad ska man tänka på att packa ner ? Lämna gärna en kommentar :) 
Mer bara för att se om de är något man missat eller typ "aa de där var en bra sak ha med" 
Har läst flera olika sidor om tips vad man ska ha med. Men tycker en del av dessa listor har väldigt mycket onödiga saker i packningen. Som sagt, vi är alla olika i vad man tycker är viktigt ha med och sådär :) 

Kläder till både mig & macke är nerpackade, samt Toalettartiklar. Sen ska lite gotta ner i väskan ;) 
Kameran skall laddas och packas. 
Babyskyddet står redo & klart att tas med. 


Har bara fått in en gissning på vad som gömmer sig i magen, av svärmor/farmor. 
Är de inga fler som har någon gissning ? :) 
Nu är de ca 4 veckor kvar till BF & vi längtar så vi spricker snart tror jag !! ;) 





Gissningar

Nu är de ca 5 veckor kvar tills bebis är beräknad, +/- nån dag eller kanske vecka de vet man ju inte så här i förväg :)

Elis han kom på beräknad dag, så få se om mini är lika punktlig som sin storebror ;) 
Mini är beräknad till den 13 februari

Men tänkte att eftersom jag tycker de är så kul höra vad folk gissar och tror så kör vi en gissnings"lek", som då vi väntade Elis. 

Skriv i en kommentar vad du gissar på : 
Kön
Vilket datum anländer mini

Vikt/längd, om man vill- annars räcker det med de två översta :) 

Update:

Eftersom vi tjuvkikade på det senaste UL vad de är för kön (mest troligen) så kommer jag inte lägga in någon gissning från oss, på vad vi gissar för kön. 

Det är några i våran omgivning som fått veta vad det är vi väntar, så jag ber er att INTE skriva eran gissning på vilket kön ni gissar. Eftersom de finns dem vi känner som absolut inte vill veta vad de är vi väntar!  


Gott nytt år!

Kan börja med att julaftonen har varit riktigt bra, firades hemma i vårt hus tillsammans med svärmor,Larry, Micke och hans tjej Malin. 
En väldigt lyckad dag/kväll. Men nog sakna man våra övriga familjer som man så gärna vill fira och vara tillsammans med en dag som denna! 

Åt god middag och sen invänta tomten som kom med packet. Den lille va livrädd då han såg tomten komma och gå på vägen. Men sen då tomten väl kol in i huset då var han allt tuff, krama honom och fråga en massa frågor ;) 

Elis och vi tackar för alla klappar vi fick! Nöjd över allt vi fått! 

Två dagar efter jul åkte vi till morfar i mullejaur för att fira jul där med min mamma och dem som kom dit. 
Återigen tackar elis och vi för alla julklapparna! 
Blev dock bara ett snabb besök där, var torsdag till fredag. Men mysigt!! 

I måndags var det dags för ett besök hos BM. Lite nervöst fara dit för att kolla järnvärdet då jag tyvärr slarvat med mina tabletter i 1 veckas tid. Så misstänkte mitt järnvärde skulle va under 100 iom de va 106 sist. 

Macke hade inte möjlighet följa eftersom han jobba, så denna gång fick bea följa med och få lyssna på bebisen tillsammans med mig & Elis :) 

När BM tog provet för järnet så förvarnade jag henne att jag slarvat. Men försökte kompensera upp de med att äta mycket leverpastej ;) Samt att jag köpt blusaft för att få i mig lite extra. 
Men chockerande nog så hade mitt järnvärde ökat riktigt bra trots slarvet! 

Bltr: 115/65
Hjärtljud: 145 slag/min
SF-mått: 33 cm
Hb: 117
Vikt: +0,5kg på ca 3 veckor 
Sen min inskrivning har jag gått upp ca 4 kg totalt denna graviditet. 

När vi lyssnade på bebisen så fick sig apparaten en lite spark ;) tror mini misstyckte att bm var där på magen och lyssna. 
Mini är fortfarande fixerad neråt i bäckenet, men hon sa aldrig om mini var rörlig än eller om den är helt fixerad nu. 

Nästa besök blir den 14 januari. 


Nyåret firades in i goda vännerslag! Var hemma hos Bea,Mange & Signe. Käkade god mat, 3-rätters! Spelade Bingolotto- lite kaosartat ;) 
Spelade sällskapsspel under kvällen, killarna vann dock - men vi lät dem vinna för annars vet vi hur sura & ledsna miner de skulle bli hos dem om dem förlorade ;) 

Barnen somna långt före 12 slaget, så dem missade infirandet av de nya året. Lite raketer hann dem se tidigare under kvällen då det var grannar runtomkring som sköt redan kring 19-tiden. 

Vi var väl hemma kring 3 (?) på morgonen tror jag de va. Slängde oss i sängen och alla somna på 2 röda.. Och vi sov alla till halv elva imorse - skönt! :) 
Och nu myser vi bara i soffan. 

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året ! ❤️

V.34







Bebis update

Förra måndagen (2/12) så var vi till Piteå för ett till UL som jag skrev om. 
Min syster följde med och fick se mini i magen :) 
Denna läkare som gjorde kontrollen var så mycket bättre än hon som gjorde RUL. 
Han kollade verkligen allt och frågade mig om allt möjligt, min förra graviditet, min operation och om vitaminer jag tog osv. 

Mini mådde väldigt gott i magen och vikten uppskattades på 1,3-1,5kg då. Läkaren gjorde ett försök i att vi skulle få se i 3D men ansiktet gick inte få till då jag ha en del extra hull på magen (hänget) och sen ärrvävnaden som finns. Allt var som en enda gröt i ansiktet, men man kunde skymta ögonen och näsan iaf ;) Men vi fick se benen i 3D iaf :) rätt så läckert! Så en bild på dem fick vi. 

Mini bökar och stökar förfullt varje dag. Har varit smått lur att den börjat lägga sig till rätta. Och idag på bm-kontrollen vi var på så fick jag de bekräftat, mini har lagt sig med huvudet neråt nu , dock fortfarande rörligt men ändå, då kände jag rätt :) 

Vi har nu gått in i vecka 32 (31)

Bltr: 115/75
Hb: 108
SF-mått: 31 cm 
Hjärtljud: 145 slag/min

Trots att jag äter 2 järntabletter så vill inte riktigt järnvärdet gå uppåt, så ska försöka vara bättre på att dricka/äta c-vitamin i samband med att jag tar tabletterna. Hoppas de ska hjälpa! 
Annars blir de byte av tabletter. 


Igår så gjorde jag min sista arbetsdag på länge! På måndag påbörjar jag min graviditetspenning. Rätt så skönt iom att jag känt av fogarna rätt bra då jag jobbat. Då man haft lediga dagar så har jag inte känt av på samma sätt. 
Nu blir de att njuta av den lediga tiden och tiden med Elis innan mini kommer och kräver sin tid och uppmärksamhet! 

Har även börjat att packa BB-väskan smått! Nog för att de är väldigt mycket kvar att packa där, men jag är då en bit på vägen ;) 

Nä nu är de färdig svamlat för mig! 


Julmys

En vecka full med aktiviteter av alla de olika slag. Förutom jobb så har de varit lite flängandes till vct. 

I tisdags var jag dit med Elis för att han skulle lämna blodprov för att se om han har några allergier mot nötter. Superduktig kille var han! Dem va tvungen att sticka 2 gånger då dem inte fick nå blod den första gången. 
Själva sticket gick jättebra, men då nålen väl var inne då kom gråten :( 
Men han höll armen blixtstilla och låg alldeles still i famnen - mammas lillakille! 
Tur som de va gick de över fort ändå för honom och han "förlät" dem som stack han ;) 

Igår var jag upp till BM för kontroll, lämnade blodprov denna gången utöver de andra man gör.

Blodsocker : 4,1
Hb : 106
Blodtryck: 115/75
SF-mått : 29cm
Hjärtljud: 148-150 slag/min

Har tyvärr slarvat med järntabletterna sista veckan så är nog därför jag ha så lågt järnvärde nu. Så blev tillsagd att äta 2 om dagen nu. 

Mitt sf-mått ligger lite högre än den vecka jag är i. Men bara 2 dagar i "förväg" typ. 
Jag är ganska säker att vi är 1 vecka längre än vad som sägs egentligen, iom att vi blev flyttade 8 dagar på UL. 
Men men :) 

Efter att vi varit hos BM så var de bara traska över till tandläkaren där Elis hade en tid. Satt och väntade i 20 min över den tid vi fått. Men ingen som ropade oss. 
Till sist så kom de en tandsköterska och pratade med oss (hon va den som gett oss tiden då vi bokade) men dem hade nå strul med systemet, så våran tid hade försvunnit helt och hållet från schemat deras.
Men hon fixade så vi fick komma in till en tandsköterska som kollade Elis tänder snabbt, bara för att han inte skulle ha vart där i "onödan".
Egentligen hade han en tid för att laga ett litet litet hål i en tand han har. 
Fast vi fick en ny tid för det, så på tisdag ska han dit och få göra bort de. 

Utöver detta så har eftermiddagarna och kvällarna gått ut på att städa här hemma, och ställa fram lite julsaker så man få julmys i huset :) 
Snart är vi helt färdig med utstädningen av huset, jag är glad man börjat i tid! För min ork är inte densamma som förr och fogarna är inte min vän just nu!! Så idag har macke fått klättra upp och ner på stolar för att sätta upp gardiner och dammtorka på diverse höga hyllor och ställen. 

Nu har vi myst ner oss i tv-rummet framför en film och bara pustar ut! Imorgon görs ett till ryck & på lördag görs det allra sista! 



Veckorna går

Ja dem rullar verkligen fram nu veckorna.. Men ändå går dem för sakta!
 
På fredag går vi in i v.29! Helt otroligt, ungefär 3 månader kvar tills vi får träffa den lill* skatt som bosatt sig i magen♥
 
 
Var på kontroll i v.26 (?) om jag inte minns fel.
Bltr : 110/70
Hb : 124
SF-mått : 26 cm
 
2 december så ska vi få fara på ett till UL, inte för att det är något knasigt eller så alls! Utan de är bara mer för att jag tyckte att då vi var på första UL så var inte hon som gjorde kontrollen så engagerad så, hon var som så nonchalant och nä hon gav inge bra intryck. Även om hon fick se de hon ville och allt såg jätte bra ut med bebis!
Men sen just för att de var så svårt se genom all ärrvävnad som jag har, så tänkte både jag och BM att de kanske är lättare se nu då bebis vuxit till sig några veckor och sådär. Men hon var inte sen på att ordna ett extra UL åt oss och dem i piteå var inte omöjlig att ge oss en tid.
Så vi får oss en extra titt på krabaten i magen :) Som jag längtar!
 
Fogarna har börjat spöka rätt bra nu, något jag aldrig upplevde då jag väntade Elis. Vissa dagar är värre än ändra.. Det känns verkligen i fogarna de dagar jag gått mycket eller stökat/bökat på ! Har 3 veckor kvar på jobbet innan jag går på grav.peng. så jag hoppas jag håller ihop de sista veckorna!
Illamåendet har väl som mer eller mindre försvunnit, nog finns de där smått smått varje dag, men så länge jag äter huvudmål och mellanmål x-flera så håller jag de hela i schack!

bebisen stökar och bökar förfullt i magen, vissa dagar tror jag nästan att den bygger ut till en 2-rummare ;) men det är sååå mysigt känna hur de sparkar och sen att ligga o kika på magen hur den rörs fram o tillbaka.

Elis är så himla söt, han strycker en del på magen och så pratar han med bebis eller så sjunger han en bit för den. på morgonen då man vaknar så brukar han lägga munnen mot min mage och säga "go morron bebis" ♥
 
Har letat fram bilder som vi tog då vi väntade Elis, det är som kul att jämföra hur magen ser ut då jag vänta han och hur den ser ut denna graviditet :)
 
Hela denna graviditeten och även hur magen ser ut (tycker jag) skiljer sig verkligen från då jag väntade Elis. Så de ska bli så spännande se om de är en gosse till som anländer till världen, eller om de är en liten tösabit - spännande spännande! :)
 
 
De här är då jag väntade Elis (v.28)
 
 
Och denna bild är från denna graviditet (v.28)
 
 
 
Är det någon skillnad på magarna tycker ni ?
 

Funkar inte!

Tänkte lösenordskydda min blogg idag, men jag får de inte att funka. Då jag satt lösenord och allt så funkar de inte att komma in på bloggen. Förstår inte varför de är så ?
Så bloggen är öppen ett tag till.
 
I tisdag så var vi till BM och fick lyssna på bebisens hjärtljud.. Åh de är så himla mysigt! Elis tyckte det var riktigt kul. Han stod alldeles still och lyssnade glatt, när han stått en stund så sa han högt och glatt "åh en bebis!"
Igårkväll så pratade jag & en vän om detta med när börjar barn egentligen förstå att de är ett liv i magen? Jag menar, Elis är 3 år, vi pratar mycket om att de är en bebis i magen och så vidare. Men förstår han verkligen att det är en bebis? Eller är de bara för att vi säger det som han säger så ? Hjärtljuden han fick höra, förstår han verkligen att de är bebisen som låter ? Ja vi prata väldigt mycket om det där igår.. rätt så intressant.. Vid vilken ålder förstår dem att de verkligen är ett liv i magen? Elis är nog för liten för att förstå till 100%.

Åter till besöket hos BM, hon var så inne i att Elis skulle få lyssna på hjärtljudet att hon kolla aldrig ett "exakt" hjärtslag, utan de låg allt mellan 140-160 slag/minut.
Mitt blodtryck var bra, om jag nu minns rätt så var de 110/70.
mitt blodvärde var lite lågt  (113) , så nu har jag fått börja äta en järntablett om dagen. så vid nästa besök hoppas jag att de ökat lite mer. I vanliga fall brukar jag ligga mellan 125-135.
 
Nu äntligen (!) har macke fått känna bebis sparka ;) Igår fick han känna hur den sparkade. De va mig en väldigt envis bebis på att vilja låta sig kännas. Men då jag brukar lägga mig ner i soffan/fåtöljen, så kan man se hur magen rör sig lite hit & dit, och hur bebisen sparkar :) Eftersom jag har en hel del döfläsk på magen, så ser de rätt roligt ut då bebisen sparkar, för de blir värsta daller effekten - tänk er en vattensäng hur de se ut då man "klappar" till den.. ;) Så ser de ut på min mage då bebisen sparkar till ordentligt.. haha..!
 
Då jag väntade Elis så tog de ett väldigt bra tag innan det syntes på min mage att de va nånting som gömde sig där.. Först i v.23 började vi fota då.
Igår tog jag första magbilden med denna bebis. Vi gick in i v.22 igår. och själv tycker jag de syns lite mer denna gång än då jag väntade Elis.
Men ändå är de många som frågat mig redan vart jag gömmer min mage ;P

Vad tycker ni, är de någon skillnad redan ?
 

Halvvägs igenom!

den 11 september fick vi skåda vårt underverk nr.2 ! Åh det är så himla mysigt då man få kika på bebis :)
Men denne lilla krabat ville inte riktigt alls visa sig, då sköterskan hade en bra bild så smet den lille rackarn undan i mörkret, så då fick hon börja om att leta ;)
Vi fick vara inne på UL i ca 40-50 min för att hon skulle kolla igenom allt man ska kolla på bebisen. Men allt såg bara bra ut med bebisen. Vi blev flyttade 8 dagar, framåt eller bakåt hur man nu ser på det där. Men iaf från 5 februari till 13 februari.
När vi kom in på UL så sa vi till sköterskan att OM hon skulle se könet fick hon berätta. Men bebis ville inte alls visa vad hon/han kan tänkas vara. Sköterskan sa att OM hon sa något skulle hon ljuga, så hon såg nånting men ville inte ge nå förhoppningar på vad de kunde vara.  Så de är inte meningen att vi ska veta vad barnen är för något, för Elis ville ju inte heller visa vad han hade för kön på UL ;)
I fredags gick vi in i V.20(19) så vi är halvvägs igenom & nu tycker jag att tiden går alldeles för sakta! Vill att året ska närma sig sitt slut så vi får ett nytt år och våran lillfis anländer!

På fredags så ska vi få lyssna på bebisens hjärtljud för första gången & Elis ska få följa med, så de ska bli spännande att se vad han tycker om de :) Han har ju fått känna hur bebisen sparkar. Och snacka om leende och glädje det var i den pojkens ansikte då han kände sparkarna!

Det bökas och stökas varje dag i magen. Dock har Macke inte vart så känna ännu. För varje gång jag sagt han ska lägga handen på magen, så slutar bebisen sparka. Så än så länge är de bara jag & Elis som känt nå ;P
 
****

Imorgon fyller Elis 3 år! Förstå vad tiden går!! Tyckte de var nyss han kom till världen!
Älskade älskade lilla barn, så mycket glädje och lycka du skänkt oss! Du har förgyllt vareviga dag sen du kom ♥

Så morgondagen kommer först bestå av arbete. Sen ska vi hem och fixa iordning lite för de som kommer och firar han imorgon kväll en sväng.
Vi kommer ha självaste "Stor Kalaset" på lördag :)
 
Nä nu ska jag kila och slå in lite presenter - gäller att passa på då liten sover ;)
 
Jo just ja, som ni ser så har min blogg blivit lite uppfräschad - fler som vill följa min blogg har dykt upp, så jag kommer ta tag i att skicka ut lösen åt er så fort jag har tid! Som det ser ut nu så kommer jag inte hinna i veckan, då vi har lite att göra inför kalaset som ska vara på lördag.
 
 
 
Här kommer en bild på Underverket Nr.2
 
 
 
 
 

RSS 2.0