Det är nu drygt 2 år sedan jag gjorde min GBP-operation.. 9 maj 2012.. Jag är 35 kg lättare nu.

 

En operation som fått mina tankar fara hit och dit ibland, just i har jag gjort ett rätt val i livet?

Jag VET att det är rätt beslut jag tagit, för mitt liv är så mycket bättre nu, jag orkar så mycket mer. Elis har fått sig en så mycket gladare och aktivare mamma nu än vad jag var i början! Och nu har vi en liten till knodd som man ska springa efter och hålla samma tempo ;)

 

Men samtidigt kan tanken ibland komma att, hade jag fixat detta själv, utan en operation? Jag vet inte om jag gjort de. Jag provade en massa olika diet-metoder, för att gå ner flera kilon, men för att sedan lägga på mig dem igen + lite till. Så i slutänden så tror jag inte jag klarat det utan en operation. Men det är något jag inte kommer få veta.

Jag har nu gjort detta val med en operation, ett hjälp-verktyg för att kunna ta mig ner i vikt, kunna orka med ett mer aktivt liv. Efter jag gått ner en hel del så känner jag mig mer "säker" & mindre "rädd" gå till olika träningspass. Tidigare kände jag mig för stor för att ens "passa" in på sådana pass.. - dumheter tänka så, jag vet. En sådan tanke är inte bara att slå undan.

 

Hösten 2012 och fram till sommaren 2013 var det mest aktiva månaderna i hela mitt liv. Mån-Fredag var de 1-2 träningspass om dagen ungefär. De var box-pass, vattengympa,spinning,cykelpump, core, zumba m.m varje em/kväll bestod av. Elis hade jag med mig på de flesta passen - tur han var så snäll och satt där i sin barnvagn medans jag tränade.. :) Dock med lite mutning ibland med att låna min telefon..

 

Våren 2013 började jag jogga, då jag & en vän dragit ihop ett stafettlag att vara med i.. Jag skulle ta en sträcka på 1,8 km.. :) Men ungefär vid denna tid förra året fick jag reda på att jag var gravid, så jag bestämde mig för att jag skulle göra den där stafetten, men sedan var de nog.

Min rädsla för att något skulle hända med bebisen för att jag tränade så mycket och joggade gjorde att de blev slut med allt! Knäppt jag vet! Men min hjärna gick inte övertala.. Så de blev promenader för min del istället!

 

Nu 2014, försöker jag återuppta långa härliga promenader (som de blev väääldigt lite med i typ mitten av graviditeten, pga foglossningar) samt jogging!

Jag gick upp 5 kg under graviditeten som nu är putsväck. Så jag är tillbaka på samma vikt som för ett år sedan vid min 1års kontroll efter operationen.

Omän jag vill få bort ca 8 kg till, så är jag ändå "nöjd" att jag är på samma vikt nu som för ett år sedan & har en graviditet inräknat i detta ;) Midjemåttet är också detsamma som för ett år sedan.. Fast de hade jag nästan räknat ut iom jag varit gravid, kändes nästan omöjligt att midjemåttet skulle ha blivit nå mindre efter en graviditet ;)

 

Egentligen är jag väl ganska nöjd ändå med min vikt nu, men mitt mål på ca 8 kg till är för att få en operation för att ta bort överskotts huden på magen, eller det hänget fanns redan innan min gbp. Men läkaren jag pratade med om en maghängs-operation -11 rådde mig till en gbp & på den vägen är de nu att jag är opererad.

Magen skulle jag helst vilja ha bort NU! För jag skäms nå så oerhört mycket för den... känner mig inte fin i någonting som jag har på mig. Har jag inte byxor som går att dra över hänget så ser de förjävligt ut - i mina ögon - har jag byxor under hänget, så ser de jävligt ut, för då "väller" allt ut o jag känner mig bara äcklad av mig själv.

Har jag byxor som jag kan stoppa in hänget i så blir de en så kallad "Camel-toe" ;P så jag måste alltid ha ett linne att kunna dra över för att dölja det. jag kan inte ha en enkel vanlig snygg t-shirt, för de täcker inte den regionen...

Jag vill bara kunna shoppa kläder utan att måsta tänka att de ska täcka de, eller att ett linne ska kunna matcha de klädesplagget, eller byxor osv..

 

Jag vill kunna ha en baddräkt... alternativ kanske en bikini.. Men i dagsläget är inte de ens i närheten! Linne och shorts gäller för mig på sommaren, för ja skäms så mycket...

 

Mitt mål är inte att bli trådsmal eller ha den "perfekta" kroppen. Bara att kunna trivas med mig själv & får jag bara bort detta häng så skulle jag kunna trivas med mig själv.

 

vill ha väck häng-magen nu... ;(

 

Oj nu blev detta djupt.. Men men..

 

Så här är läget idag, jag är 35 kg lättare & har ca 8 kg kvar av mitt mål. 8 kg som ska putsväck! :)

 

 

Jag slänger in en bild på mig dagen innan jag opererades. Samt en bild som är tagen idag. 2 år efter operation &  drygt 3 månader efter förlossning.

 

 

Förra veckan så bestod dagarna bara av att planera & fundera vad som skulle packas ner i väskorna. Sen då det var klart var det packa som gällde.. Packa ner, packa upp, packa ner... packa om.. packa ner mera.. Glömma min packning, börja om med vad barnen behövde för att rymma några av mina få saker.. för att slippa en massa massa väskor så delar jag & barnen på en väska. Medans Macke har förmånen att ha en alldeles egen väska för sig själv! Lyx! Själv försöker jag tänka på att slippa massa påsar,väskor m.m utöver. Så därför delar jag med barnen, och de funkar ;)

 

Onsdagen gick i väntans tecken för den lille mannen.. Han längtade nå så oerhört efter att få åka ner till farfar, Marie & faster! Flera gånger under dagen så grät han för att vi aldrig kom oss iväg, enligt han, men var bara det att Macke var tvungen jobba klart innan vi kunde åka, men det tyckte inte Elis alls.

 

Sent på kvällen tog vi oss iväg. Och en överlycklig kille som äntligen skulle få komma ner till farfar och "poola" som han så fint sa ;)

Efter några stopp på vägen för mat för lillan samt rapa, sen var de stopp för att Lilleman skulle ut och göra sina behov & sen då vi nästan var framme, så hamnade vi i bilkö pga vägarbete, så man fick stå där & invänta en lotsbil.

Så efter ca 7 timmar i bil var vi äntligen framme ca kl.5 på torsdagsmorgonen. Elis han var så supertaggad att han ville bada redan då när vi kom ;) men där fick vi hejda honom, haha!

 

När vi kom oss fram där kl.5 på morgonen så kan jag ju tala om att sängen var rätt så lockande! Blev ca 4 timmars sömn för min del, då var de bara kliva upp med barnen. Och Elis han var snabb att vilja äta frukost för att sen få hoppa ner i poolen ;)

Vilken helt underbar dag vi hade! Solen sken hela dagen, himlen var klarblå och värmen var ett faktum! Vi spenderade större delen av dagen med att vara i badet eller sitta vid poolen och sola - underbart helt enkelt!
På eftermiddagen så inväntade vi Olle - Elis blev så glad då farfar äntligen kom!, sen inväntade vi Emelie & Matte.
Så på kvällen blev de ett litet kvälldopp =)

 

Fredagsmorgon blev en tidig dag för dem som skulle upp och klippa alpackorna! Inte avis kan jag tala om! ;) Men dem gjorde alla ett grymt bra jobb - Alla djuren blev klippt på en dag! Så på kvällen firades det med lite champagne & god mat & ett dopp i poolen för vissa :)

Vi satt ute på altanen i inglasningen och surrade och bara hade de mysigt!

 

Lördagen blev en liten sovmorgon, sen tog jag & syrran barnen och for på en promenad in till skolan där i Gnarp där de var Gnarpsdagen (?), de säljs fika, är lite loppis och sådär. Fyndade ingenting där. Men inne på "säcken" så fyndade jag 3 plagg åt lillan :)

 

Även denna dag var vädret med oss, det var soligt och varmt! På eftermiddagen så satt vi ute och försökte bättra på lite bränna ;) Ett dopp i poolen togs & sen blev de käka go middag (som alltid) & en god efterrätt :) Efter vi ätit klart så blev de att spela spel och surra på till sena timmen.

Elis fick tyvärr hög feber under tiden vi var nere i Gnarp, vägrade äta och drack knappt något. Fick muta han med allt möjligt med att få i han något, så liite litte grann fick han i sig. Tråkigt de skulle bli så för lillkillen. Men trots hög feber , så kämpade han på bra. För direkt iprenen/alvedonen gjorde sitt så var han nästan sitt vanliga han. Men direkt den slutade verka så var de som att slå av en strömbrytare. totalt knäckt och slut. Men men.

Söndag.. Dagen man INTE längtar efter! Då det är dags för hemresa.. Det är den jobbigaste och tråkigaste dagen med hela denna resa! Fy ändå, när man väl kommit dit och man är i sin lilla bubbla där, i en värld utan en massa måsten osv. Så spräcks den och man inser att verkligenheten är kvar ;P Hem till alla måsten..

Efter vi sagt hejdå, kramats och packat in oss i bilarna så bar de av hemåt. Men först ett stopp på Ikea för att handla lite smått & gott! :)
När vi var klara där så fortsätta vi resan hemåt, med ett stopp i ö-vik tillsammans med Emelie & Matte, där vi åt middag tillsammans & sedan skiljde sig våra vägar åt där. Vi kom oss hem kring kl.22 igår kväll. Snacka om att de kan vara sådan skillnad från högre och längre ner i vårt avlånga land.. I Gnarp var de rena rama sommaren nu! Och här uppe så är gräsmattorna knappt gröna typ.. Träden har inte slagit ut..

 

 

Då var denna årliga resan neröver för klippning av alpackorna gjord. Även om jag inte är med på själva klippningen - inte var det på några år då jag ha barnen se efter ;) Så längtar jag som tusan att åka ner till Gnarp! Det är något särskilt att fara dit ner & hälsa på & bara vara! Jag trivs så bra där, trivs så nå otroligt i deras sällskap & det har jag alltid gjort, sedan första gången jag träffade dessa underbara människorna! <3

Det är så synd att det är så långt , för de är ju tyvärr inte en sak man kommer på sådär på en fredag att man ska köra ner över en "kort" helg.. Utan då vill man gärna passa på vara några fler dagar då man väl far!

 

Nä nu skall jag kila & lägg mig.. Ni har i alla fall fått en liten update om våra härliga dagar nere i Gnarp! :)

Bilder från vistelsen i Gnarp kommer nog kanske imorgon.

Alltså denna blogg.. denna blogg.. jag vet inte vad jag ska skriva... Sen ha jag inte tid.. Finns så mycket annat som skall hinnas göras. Nog kan det finnas stunder för att kunna sätta sig ner vid datorn, som tex nu. Men den tiden jag har över så orkar jag oftast inte starta upp datorn, eller så prioriterar jag fort bort datorn.

 

Förra helgen så kom min syster hit för att vara några dagar - super mysigt ha henne här! Älskar att ha lillsyrran på besök, min bästaste finaste syster <3

På lördagen så var Elis på sitt allra första kalas - där man blir "inbjuden" & det var hos grannen, hans tjej - som han säger ;)

Han hade så bråttom att komma till kalaset att han sprang.. lite för fort.. så han ramlade och skrapade näsan och under näsan.. Stackars liten!

 

 

Han hade hur roligt som helst på kalaset.. Han hittade nå kläder så han klädde ut sig, min snygging..