Efter ett långt arbete med mig själv och mitt "sorg"arbete i det är nu över. Jag har till sist kunnat acceptera och släppa att de funkade inte som jag önskade. 

Allt började bra i början efter förlossningen. Gick ner ca 100g på 3 dagar (vilket är vanligt att dem gör) men sen tog hon igen det med att gå upp nästan 300g. 

 Jag orkar inte skriva vikten hit & dit. 

Men här började jojjon. 

Jag fick sår som gjorde att varje amningstillfälle kändes som en plåga, men fick hjälp av BVC att kolla greppet - vilket var super bra. Men dock hade jag henne för långt ner. Korrigerade detta och de blev bättre. 

Blev även rekommenderad att korta ner amningstiden så hon inte bara låg och snuttade vilket hon gärna gjorde vid slutet av varje amningstillfälle. 

Sagt & gjort.. Detta resulterade i vikt-nedgång.. 

Ordinerad att amma amma amma på minsta lilla signal, sagt & gjort. Blev viktuppgång. 

Men då drabbades jag av mjölkstockning! Tog flera dagar innan den släppte. Trots alla försök att få de släppa och Molly fick amma amma amma mest på den sidan stockningen satt.

Resultat? =viktnedgång! 

Amma amma amma igen, med stöd av lite lite ersättning vid varje måltid. Just för att få upp henne lite i vikt och samtidigt försöka få bort den lilla gulsoten hon hade. 

Viktuppgång! 

Detta gjorde att hon krävde mer och mer. Försökte fasa ut ersättningen men kan ni gissa vad? 

Jaa viktnedgång. 

Eftersom Elis också kräver sin tid och uppmärksamhet kände jag att vi kom till en punkt där jag inte kunde sitta och amma 24 timmar om dygnet (typ!) 

Sen gjorde även flaskan sitt i att hon som "glömde" bort hur man äter vid bröstet. Så från de hon var 5 veckor ungefär så delammade jag. 

Jag Höll fast vid delamning fram tills hon var 7 veckor. Ammade mest nattetid & ibland någon gång under dagen där på slutet. 

 

Men beslutade till sist att lägga ner amning just för att hon aldrig var nöjd på mig där på slutet och bara flamsade och blev frustrerad vid bröstet då maten inte kom så fort som hon önskade. 

Jag blev ledsen & stressade över hur hon bökade sådär & hon blev arg och frustrerad. Situationen var inte den bästa för någon av oss. 

Jag pumpade ur några dagar för att lätta på trycket då brösten blev för fulla. Och gav henne det i flaskan. Ibland pumpade jag så mycket att de räckte till ett mål. Och de gånger de blev mindre blandade jag ut det tillsammans med ersättning. Så gjorde jag fram tills de inte fanns så mycket kvar att pumpa ur. Sen blev det ersättning helt och hållet. 

Ersättningen gjorde mig till en gladare lugnare mamma (efter att jag kommit över sorgen att ge upp amningen) & molly blev en mätt och glad liten bebis. Och vi kunde nu njuta av varann som mor & dotter ! Och Elis behövde inte längre stå tillbaka pga lillasyster. Omän han varit super duktig och varit snäll och lyssnat. Suttit hos mig vid amningarna och läst böcker eller spelat på sin padda. Eller suttit och lekt med sina saker i soffan. 

Jag trodde verkligen att jag skulle få min amnings"revansch" nu då amningen inte gick bra med Elis, men han fick ingen rättvis start på de hela då han först sondmatades och inte hade rätt teknik och ork vid amning och på så vis inte stimulerade min produktion som önskat. 

En sida som jag hittade - tyvärr alldeles försent- på Facebook var "amningshjälpens slutna grupp"

Gå med i den om du har funderingar eller frågor kring amning. Den är sluten så ingen av dina vänner kan se vad du skriver där ! 

En grupp som är helt suverän i detta med amning. Där finns det både hjälpmammor och vanliga "Svensson" mammor som svara på ens frågor ! :) 

Rekommenderar denna sida varmt!! 

Ville verkligen få amningen att funka denna gång, men man kan inte alltid få som man önskar. 

Vet inte om min operation påverkar detta nånting.?

Jag har iallafall kommit till accepterande för några dagar sedan, då dammen brast för mig hos macke. Jag bara grina och grina över detta. Och han sa några snälla ord och ord som fick mig komma till den punkten att jag måste släppa detta och gå vidare. 

Jag kan inte älta detta hur länge som helst. 

Molly mår bra & hon går upp i vikt som hon ska och växer. Det är det viktiga! 

Och att jag kan koncentrera mig helt på vara 2-barnsmamma till våra två fina barn! 

Det jag tycker är synd i de hela med allt detta prat i samhället att de är bra att amma, är att i broschyrer man får från BVC och med prat från BVC under graviditeten, är att de pratas inte om hur jobbigt de kan vara med amning i början. Att man får sår, de kan göra ont osv. Det är så mycket som ska klicka ihop med varann för att få de hela bra. 

Som jag upplever det iaf ! 

I broschyrer man får så står de bara om hur man ska få en lugn fin mysig amning med att ligga i sängen o amma eller soffan tex. Och ha lugn och ro. Visst absolut de funkar kanske fint med barn nummer ett. 

Men då med barn nummer 2 , där de finns ett syskon i bilden. Något sånt skrivs de inte om i broschyrerna. Visst man förstår ju själv att amning med nr.2 kanske inte blir i samma lugn som man kanske hade med nr.1. 

Jaa jag vet inte vad jag vill få ut med detta. 

Tror mer att det är så jag skulle tycka de pratades mer om amningen är inte världens mest enklaste sak som vissa får det att låta som! 

Sedan är man två om att få amningen funka- bebisen & mamman! 

Nu är jag verkligen glad att det finns ersättning att bebis kan få om amning inte funkar, eller om man av olika val inte vill amma eller kanske inte alls kan! 

Skulle de bli en nr.3 i framtiden, då ska jag ha mig en ny amnings revansch ;) 

Nä nu ha jag fått skriva av mig om amningen. En punkt jag fått lämna. Även om jag vart väldigt ledsen över beslutet som jag tog så är jag ändå glad & känner en liten lättnad. 

Tack & gonatt