Trots snöstormen ute så packade jag ner Elis i vagn osså traskade vi & moster iväg till dagiset där Elis ska börja..

När vi kom dit och hade klätt av oss så gick lilleman iväg direkt och började leka med leksaker och leka med barnen där.. Han var inte de minsta brydd över mig alls :P

Medans Elis lekte så träffade jag lite fröknar och pratade och sådära. Eftersom de var många vikarier och så nästa tisdag då han egentligen skulle börja, så ska han börja på onsdag. Så vi får den fröken som "sköter" om inskolningen med Elis & alla dessa papper man ska ha m.m

Det känns lite spännande att nästa onsdag börjar "allvaret".. Såg ju bara idag hur bra de gick med han. Och jag hoppas de fortsätter gå lika bra i fortsättningen..
Men samtidigt känns de väldigt jobbigt i mammahjärtat! jag börjar få lite mer "ångest" över detta.. Jag menar, när blev Elis så stor, när hände de ? Han är ju mammas lille bebis juh !

Nä usch de känns tungt, ledsamt & jobbigt.. Samtidigt då som de känns spännande, roligt och så.. Det är inte lillen som kommer ha de jobbigt, utan det är jag! För som jag skrev så verkar han inte alls ha nå bekymmer över att vara på dagis och leka och ha sig :) 

Nåja jag hoppas att de går lika bra för honom att vara på dagis varje gång man ska dit och lämna honom, man vet ju aldrig om de kommer en svacka och de inte alls går bra, utan att han då bara grinar och inte alls vill vara där.

Nästa onsdag.. nästa onsdag...

Kan vi bromsa tiden?!

typ 29 dagar kvar av mammaledigheten.. sen börjar jag om att jobba...