10 år av saknad - Alla hjärtans dag!

Varje år vid detta datum sen jag skaffade min blogg, tror jag att jag har gjort ett inlägg som är tillägnat min mormor.


♥ Idag är de 10 år sedan himmlen blev en ängel rikare. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon var den mest fantastiska, underbaraste och finaste människa som fanns! Jag måste nog säga att hon är en av mina förebilder, jag ser upp till min Mormor!

Jag saknar dig Mormor ♥

Trots att hon inte funnit hos oss på 10 år, så känns de ändå som att varje gång man far till morfar för att hälsa på, så väntar man sig att mormor också ska vara där. Men de gör hon inte. Utombords kanske de inte syns, men inombords blir jag ledsen för att hon inte är där & att hon inte finns kvar hos oss.
Jag älskar att vara hos min morfar i hans/deras hus - missförstå mig inte! Jag njuter av lugnet av att vara där. Jag trivs som fisken i vattnet - Handen i handsken, ja ni kanske fattar? När jag blir gammal och går i pension så skulle jag lätt kunna bosätta mig typ där!

F*n varför ska världen vara så orättvis för? Hon var ju inte ens gammal då hon somnade in.. hon hade flera herrans år kvar att få leva!

Jag vill att mormor skulle fått slippa sin dumma sjukdom så hon kunde få vara kvar hos oss. Få uppleva en massa saker som skett genom åren som gått. hon ha fått flera barnbarn, ett barnbarnsbarn, giftemål & massa annat skojj som jag vet hon gillar.
Jag saknar henne! :´(

Mormor hon var nog en av mina bästa vänner. Henne pratade jag mycket med om och de var allt mellan himmel och jord!

Detta kanske låter alldeles knäppt eller helt koo-koo.. Men jag kan faktiskt komma på mig själv med att sitta och "prata" med henne i mitt huvud.. Alltså jag för en-vägs-kommunikation.. Jag kan berätta för henne i mitt huvud hur mkt jag saknar henne, eller vad jag gjort för spännande under en dag eller något om elis & även om jag har någon sak jag inte vill berätta för någon så kan jag säga de till henne. På något vis så lättar de på mitt hjärta om jag fått "säga" de till henne. jag vet detta låter alldeles tokigt hos de flesta. Men så är läget iallafall.

Tanken att hon aldrig fått träffa min lillebror gör mig ledsen, tanken att hon aldrig fått träffa Macke gör mig ledsen & att hon inte hann träffa vårat charmtroll Elis gör mig ledsen.
Jag blir ledsen just nu i denna skrivande stund då jag inser återigen så mycket hon aldrig hann uppleva eller personer hon aldrig hann få träffa. Hon skulle älska dem allihopa så mycket! Mormor var en person, i mina ögon, som välkomnade alla med öppen famn.

Mormor var den bästa av dem alla! Hon var sällan arg & de få gånger ( de går att räkna på en hand ) hon blev arg, så var de för att man gjort något riktigt odygdigt , men då hon blev arg så var de bara av kärlek. Man fick alltid en kram då man träffade henne & hennes leende värmer ännu i mitt hjärta. Man blev så glad när man såg henne.

Hon var en väldigt vacker kvinna, med fina egenskaper & en utstrålning som kunde få vem som helst att le. Jag är stolt över att fått ha hennes som mormor! Och nu är jag även stolt över att kunna säga att himmlen fått en av de vackraste och bästaste änglar som går! 

Och jag vet att hon sitter där uppe bland molnen och tittar ner över oss och ser vad vi gör.

Min mormor vet jag är min Skyddsängel & jag tror även hon är Elis Skyddsängel ♥

Ord som aldrig kan nötas ut är : Jag älskar dig Mormor & Jag saknar dig så de gör ont!


En bild på mormor & min lillasyster Emelie


Kommentarer
Postat av: Anonym

Så fint gumman, det är underbart att du känner så starkt för din mormor än <3 jag är mest glad över att du minns henne och har många fina minnen. Du har helt rätt i att hon var speciell, en icke dömande människa. jag skulle ge vad som helst för att hon skulle få träffa Sebbe,det är nåt jag sörjer, att han inte fått känna av hennes värme och kärlek. Att hon skulle älska Elis och Macke-ja det vet jag att hon skulle göra, och det gör hon ,från sin himmel där hon vakar över oss alla <3 <3

2012-02-14 @ 18:36:44
Postat av: Anonym

2012-02-14 @ 19:14:44
Postat av: Anna

Å va fint skrivet, vart alldeles blank i ögonen när jag läste!Ungefär så känner jag med pappa..

De är hemskt att mista de man har nära, speciellt när det gått en tid, då tänker man på alla fina saker de missar. Men vi får trösta oss med att de sitta nånstans där uppe och vakar över oss :)

Kram till dig min vän

2012-02-14 @ 19:28:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0