I söndags så körde jag, elis, svämor o melker(hund) ner till piteå för att sova till måndag.
För måndagen skulle Melker till veterinären och jag & macke skulle till sunderbyn och prata. - Macke hade en körning till piteå så han körde till sunderbyn på måndagen.

Varför vi åkte till sunderbyn var för att vi fått en tid att prata med Barnmorskan och med förlossningsläkaren som snittade mig och tog ut lilleman.
Vi fick aldrig något riktigt utskrivningssamtal innan vi åkte hem. De vi fick prata med var med läkare och barnmorskor som inte hade någon aning alls om vad som hade hänt och så. Så vad vi som än fråga dem om så kunde de inte ge något riktigt ordentligt svar.

Vi hade en tid där kl.14.00 och blev väl klar kring 15.20. Blev en ganska långt samtal. Men kan tala om att de var otroligt skönt för mig att få prata med dem  och få höra vad som hände egentligen.

de "största" frågorna var väl egentligtn vad som orskade infektionen. varför de inte gjorde något redan fredagen då febern slog till. varför jag fick bada trots att vattnet hade gått. behöver jag vara orolig inför nästa graviditet om infektion? Sen kom de ju en massa frågor hela tiden under den tid som vi prata med dem.

Piotr - Förlossninsläkaren. Berättade att direkt han hade lagt snittet så kände han hur det stank från livmodern och såg att den var infekterad. Och att den var så infekterad som den var kunde inte skett på 1 dygn - från fredag till lördag.
Utan han sa att denna infektion har nog pågått under några dagar, då en sån infektion inte blir så illa på så "kort"tid
 - kanske därför vattnet gick..(?)

Och eftersom man alltid har bakterier(mer eller mindre) nedtill så vandrar de uppåt och kanske p.ga de gjort att de retat livmodern som sen blev infektion..
Urinvägsinfektioner(om man har de ofta) gör att man kan vara mer "känslig" för att de blir nå. Ioch med att då är de mer bakterier som hägrar där.. men jag har ju aldrig haft UVI under tiden som jag var gravid..
haft de en gång i mitt liv som jag vet av.. och de var efter jag fött..

infektion risk inför nästa graviditet? Nepp de behöver jag inte vara orolig för. han sa att de gällde bara denna graviditet. för de tog prover för att se om jag hade någon streptokocker bakterie - som vissa kvinnor har, ingen som vet varför - som kan göra att de blir infektioner m.m . men de hade jag inte. så därför behövde jag inte oroa mig. utan man kan nå extra urinprover mot slutet av gaviditet isf för att se om de är på gång nå bakterier nedtill som kan ställa till det. men läkaren vill inte jag ska oroa mig alls.

sen undrade jag även om inför nästa gång man skaffar barn och vattnet gått m.m. om jag då skulle få feber igen.. Om man kan sätta igång mig redan då med värkdroppet... men de kunde han inte riktigt svara på - vilket jag förstår ändå.. utan sånt får man ta vid då.. eftersom han tror allt kommer gå bra nästa gång..

varför de inte blev en vanlig förlossning hade att göra med infektionen, 4 cm från de att vattnet hade gått är inte normalt.. och de berodde på infektionen som gjorde att livmodern inte riktigt orkade. och tappen utplånades inte som den skulle heller p.ga de.

att man får bada efter vattnet gått har de tydligen tagit bort för flera år sen. så de var okej att jag bada..

Varför de inte gjorde nå redan på fredagen var ju de att de eftersträvade en vanlig förlossning. Vilket jag förstår ändå.. men samtidigt inte.. då jag hade sådan infektion.. men de visste de ju inte på fredagen utan de visste de på lördagen då de tog infektionsprover.
På lördagmorgonen så hade jag 21,9 i ett värde(minns inte vilket) som man ska ha under 10 för att de ska vara bra. de v ärde jag hade var väldigt högt.. sen på eftermiddagen innan de beslutade för snittet så hade jag då ett värde på 117.. minns inte var snabbsänkan var på.. men de var väldigt högt de med.
Så jag infrågasatte läkaren varför de inte gjorde nå redan på från morgonen då värdet var högt redan då. Men han ville jag skulle få föda vanligt och därför satt de in värkdropp men inget hände ändå. och sen när alla värden var ännu sämre på eftermiddagen så blev de akut kejsarsnitt..

vi pratade om så himla mycket igår om förlossningen. orkar inte skriva om allt. men de var som det dära som var de "viktigaste" för mig att veta. det känns iaf som att sten har lyfts från mina axlar. mitt hjärta är så mycket mer lätt nu - jag är lugn!

Jag behövde verkligen detta samtal. synd bara att man inte tog tag i det tidigare.. men nu är de gjort och de är skönt!

Erika gick igenom hela journalen med mig om vad som hände från fredagkväll/natt till lördag då snittet lades. Och vi ställde frågor under allt hon förklarade och hon berättade.

Sen var de nog som jag trodde.. epiduralen hade inte alls tagit som den borde gjort..
Så nästa gång man ska föda ska jag nog försöka hålla mig till lustgas - och den gången ska de intas på rätt sätt!!


Så jag behöver då inte oroa mig inför nästa graviditet och förlossning iaf! Det känns skönt - men man kommer säkert ändå göra de, lite..

Tack och hej för mig denna gång!



♥Vår lilla familj♥